Dikter på fel sätt

Jag inleder dagens blogginlägg med min playlist som jag har när jag laddar upp inför träningen:

1. D12 - Fight music
2. Necro - No remorse
3. Organism 12 ft. Toffer - Cykla sidleds
4. Eminem - Go to sleep
5. Eminem - Til' I collapse
6. Necro - Suffocated to death by gods shadow
7. Fjärde Världen - Fri...?
8. Jedi Mind Tricks ft Uncommon Valor - A vietnam story
9. Brother Ali - Pay them back
10. Gangstarr - The militia

Om du vill få upp adrenalinet och fightingkänslan så rekommenderar jag dessa till träning.

Nu över till något annat, nämligen mitt liv. Woho. Idag tänkte jag behandla ämnet "Liv efter död" som jag inte tror på. Cynsimen, som är mitt väldigt karaktäristiska drag, med andra ord klarsyntheten säger att det inte existerar. Jag är ateist, således så motsätter jag mig guds existens. Jag tror inte det finns någon som bestämmer allt, jag tror således inte heller att det finns något öde. Man styr sitt eget liv, så är det. Nu styr ju vi i arbetarklassen inte våra liv då, men ni fattar vart jag vill komma i alla fall... Liv efter döden känns abstrakt, jävligt långsökt. Fast det är ju inget man kan lägga fram vetenskapliga bevis för, dessvärre. VIsst, om folk nu mår bättre av att tro på någonting, som jag anser är flummigt, så visst, må så vara. Vissa mår bra av att knarka, vissa tror på gud och vissa tränar för att undankomma vardagen och jag har full förståelse för alla. Alla är olika sätt att slippa ta tag i det själv utan bara flyga iväg, bör dock tilläggas att jag är drogmotståndare, av flera icke-nämnda anledningar.


Jag tänkte att idag ska jag banne mig gå in på bloggen och skriva något smart och långt inlägg om någonting intressant som skulle förändra världen - men sen kom jag på att jag tycker ju att bloggar mest är till för inbördes beundran och inte för att sprida åsikter. Själv bloggar jag för att skriva av mig och ger blanka fan i om ni läser eller inte läser men jag vet att ni läser. Det gör att jag försöker öka kontinuiteten i bloggandet för att ni ska få lära känna mig på djupet, för den underbara (hehe) person jag faktiskt är.

Jag har börjat reflektera lite över folks bild av mig, det är lite småintressant.

I övrigt så har jag spenderat dagen med att läsa Paul Blacks uppdateringar, jag gillar den bloggen skarpt. Gå gärna in och läs vettja.

Jag vet inte riktigt mer vad jag ska bjuda på idag. Att jag har haft så jävla lite tid över den här veckan med jobb, skola och träning i mängder. Igår lade jag tre träningspass, idag kommer jag lägga ett, imorgon bjuds det på två, på torsdag ett och sen funderar jag på om jag ska vila på fredag och träna på lördag och sen bjuds det även på ett träningspass på söndag, eller så vilar jag. Vi får se. Jag är slut i kropp och huvud.

God eftermiddag på er.

Min pappa

Jag sitter och laddar upp mentalt inför dagens tredje träningspass. Inledde morgonen med en och en halvtimmes träning och mitt på dagen körde jag ett entimmas pass och nu på kvällen är det dags för en och en halv timmas thaiboxning/boxningsträning. Det ska bli skönt. Jag har nog blivit en liten träningsnarkoman, det är väl bättre än att skjuta heroin i venen, får man väl hoppas.

I övrigt mår jag bra idag, det är för att jag tränar. Jag har hjärnan fylld till bredden med glädjeämnen - helt underbart. Koncentrationen är fullt ut och så vidare, det kan inte bli bättre.
Har man inget annat att fördriva tiden med så får man väl ta vad man haver. Det har dock slagit mig att jag kanske, men bara kanske, tränar så mycket som jag gör för att förtränga massa saker så som t.ex. ledsamhet eller något dylikt destruktivt skit som man klarar sig utan. Fast problemet är väl om jag nu försvinner från verkligheten i träningen - kommer ledsamheten tillbaka när jag tar det lugnt? Det är en maktkamp i huvudet. Jag kommer nog aldrig våga sluta anstränga mig fysiskt. Hehe.

I övrigt vill jag tipsa och om ni inte älskar så har ingen känsla:



Men sen kommer aldrig...

Thugz mansion

Jag längtar tills Augusti. Då bär det av till Prag med två (kanske tre) vänner. Det ska bli riktigt kul. Personer som jag inte träffar så många gånger per år pga avståndet mellan städerna. Bil till Kastrup och flyg till Prag pratas det om. Väl på plats ska jag supa nykteristjävlarna under bordet på absinth och få dom att hångla upp varandra.

I övrigt har jag märkt att jag har svårt för att skriva längre inlägg som rör mig personligen om jag inte är på ett destruktivt humör. Och jag vet inte...jag är inte så destruktiv längre, jag har accepterat flertalet saker med mig själv som person och börjat gilla en del andra - vilket gör att humöret inte är på botten längre utan jag ligger och stegrar gradvis, eller sänker mig gradvis beroende på omgivning etc, men du, min kära läsare, fattar poängen! Jag vill träna träna träna träna. Det är fan min nya drog, på riktigt. Jag har tränat dåligt nu dom senaste 2-3 veckorna, jag måste återhämta mig från slacker-stilen jag fick under julen. Jag måste börja lira handbollen 2 gånger i veckan, MMA:n 3-4 gånger och styrketräningen 2-3 gånger i veckan. Definitivt! När man tränar mår man alltid bra. Jag mår inte dåligt nu, jag mår mest..tom. Kanske är för att jag fattat att jag och den tidigare nämnda inte kommer bli, för ingen av oss kan bli kär i varandra - vi är för olika. Det räckte tydligen inte med att man trivdes ihop, man måste ha saker gemensamt också. Vilket vi inte uppenbarligen hade. Så jakten på stabilitet går vidare...I guess.

I övrigt saknar jag relationer. Jag saknar relationsdelarna, nära relationer, långa relationer och korta relation och avståndsrelationer. Jag vill kramas mycket mer, jag vill hitta någon specifik att kramas med. Kramar är fan livsviktigt och mysigt. Jag tycker om att krama dom flesta, tror jag. Men jag mest av allt saknar jag en nära stabil relation med någon där ömhet, närhet, kärlek, tillit, förståelse och kommunikation delas tillsammans. En sån hade varit fin, faktiskt. Men samtidigt vet jag själv att jag själv förmodligen har svårt för sådana - allt enligt erfarenheterna. Men samtidigt har jag ju under moganden fått en sådan självinsikt att jag kan se mina brister i tidigare nära relationer och faktiskt gjort någonting åt dem. Jag tror jag skulle bli en bra partner idag. Jag tror faktiskt det. Dels för att min kvinnosyn har förbättrats radikalt och dels för att min syn på relationer inte är så konservativ som den en gång var. Jag har radikaliserat hela jag.

Så, om du känner någon som är singel, har ett brett musikintresse (gillar allt från reggae, hiphop till rock, till pop och så vidare!), gillar att kramas, och har ett stort filmintresse och som är lik mig i flera avseenden så hör av dig! Det här är nog första och sista gången jag går ut med något som kan liknas en kontaktannons via min blogg. Ni som vet vem jag är vet hur ni ska ta kontakt, er andra - ta reda på det.

Vi ses i dimman...

Crazy

Jag hämtar mycket inspiration från Malcolm X, Huey P. Newton och Black Panthers i min politiska syn på praktik och retorik. Jag har fastnat i ändlösa debatter om huruvidare t.ex. Malcolm X skulle vara rastistisk för att han vände sig till den svarta delen av arbetarklassen i USA. Jag säger då att man måste sätta sig in situationen i USA som var under Malcolms aktiva period. Det var närmast apartheidpolitik där svarta inte fick sitta på busshållplatserna och så vidare och så vidare. Är det då konstigt att Malcolm X vänder sig till den svarta delen av arbetarklassen? Det var snarare ett taktiskt val. Hur mycket gehör hade Malcolm fått om han föreslog att vita och svarta skulle kämpa tillsammans? När det var en utbredd rasdiskriminering i landet... Frågan har ett självskrivet svar.

Black Panthers praktik var helt underbar, man fixade så 10 000-tals barn fick mat gratis och man körde interner till fängelserna som våldsapparaten (läs; staten) satt dem i. Man ordnade även beväpnade patrulleringar i svarta arbetarområden för att få bort våldsapparatens (läs; statens) övergrepp på boenden i området genom polisen. När Sveriges vänster kommit i någolunda praktik, då har vi kommit långt.

Är du fortfarande arg?

Idag såg jag mitt ex, förvåndandsvärt, i och med att jag tänkte på henne senast igår när jag lyssnade på 'Är du fortfarande arg?' av Säkert. Vår tid fick ett jävligt adrupt slut, vilket jag sörjer lite grann. Du var värd allt hat jag kände mig dig som person i slutet, men jag saknar dig fortfarande lite som vän. Och jag vet att du kände av hatet mot dig, det var väl därför du tog mer och mer avstånd från mig. Eller, vi tog nog mer och mer avstånd från varandra. Tråkigt nog, som det är idag vill jag helst ha dig som vän. Det skulle vara kul. Du verkar för övrigt må jävligt dåligt nu förtiden, det är också jävligt tråkigt. Men jag såg att du hade hittat en ny, vilket faktiskt glädjer mig! Hoppas ni gör varandra lyckliga. Såg även att du skulle dra till Göteborg, hoppas du får det bra där. Jag hoppas inte du är arg på mig fortfarande, du hade dina helt berättigade anledningar till det. Jag är inte arg på dig längre i alla fall. Hoppas allt blir bra till slut.

Underneath your clothes

Igår vad dagen för Dejten. Det började jävligt bra med ett ömt ansikte efter sparringen på boxningen i Måndags. Det började med att vi var i hennes lägenhet och började kolla på film och kallsnacket om filmen haglade, efter ett tag körde jag ett fultrick och började diskutera nagellack för att få en ursäkt att "fastna kvar" i hennes hand, vilket funkade och sen kysstes vi. Det var jävligt mysigt. Sen låg vi och varierade diskussion med kyssar, skratt och en och annan bitsk kommentar. Helt underbart. Vi har kommit överens om att fortsätta dejta, utan några som helst krav, hänga ihop lite - för att se vart det leder. Som jag tidigare sa; jag tror det här har potentialen att utvecklats till något bra. Jag tycker om henne, det står klart. Jag mår bra när jag är med henne. Hon är en bra människa.

är du fortfarande arg?