Crazy

Jag hämtar mycket inspiration från Malcolm X, Huey P. Newton och Black Panthers i min politiska syn på praktik och retorik. Jag har fastnat i ändlösa debatter om huruvidare t.ex. Malcolm X skulle vara rastistisk för att han vände sig till den svarta delen av arbetarklassen i USA. Jag säger då att man måste sätta sig in situationen i USA som var under Malcolms aktiva period. Det var närmast apartheidpolitik där svarta inte fick sitta på busshållplatserna och så vidare och så vidare. Är det då konstigt att Malcolm X vänder sig till den svarta delen av arbetarklassen? Det var snarare ett taktiskt val. Hur mycket gehör hade Malcolm fått om han föreslog att vita och svarta skulle kämpa tillsammans? När det var en utbredd rasdiskriminering i landet... Frågan har ett självskrivet svar.

Black Panthers praktik var helt underbar, man fixade så 10 000-tals barn fick mat gratis och man körde interner till fängelserna som våldsapparaten (läs; staten) satt dem i. Man ordnade även beväpnade patrulleringar i svarta arbetarområden för att få bort våldsapparatens (läs; statens) övergrepp på boenden i området genom polisen. När Sveriges vänster kommit i någolunda praktik, då har vi kommit långt.