Back again

Ni som känner mig har förmodligen kommit underfund med att jag gillar kultur i stora mängder, varesig det är i litteratur, film, konst eller andra verk. I like it. Allot. Jag försöker även uttrycka mig litterärt ibland, här är något jag skrev ihop inatt. Självfallet kommer Josefine förmodligen såga det, då Josefine är jävligt grym på sådant här. Men jag blev nöjd. Så är det.

Ni kanske undrar varför jag har helt osammanhängande rubrik som inte alls passar ihop med texten i varje inlägg jag skriver. Om ni är uppmärksamma som fattar ni snart vart rubrikerna kommer ifrån, alla ledtrådar finns här omkring på bloggen.

slutna ögon och döva öron
någon skriker, börja hör dom
faktumet sviker logiken
vinnaren förlorar och förloraren sviker
vänner blir bekanta och fadar bort
med svettiga händer försöker man säga nått
men allt som hörs är ekot av tystnaden
surrealismen är faktum och jag önskar att du lyssnade
drömmar kan bana av vägen och hjärtan kan lättas
vi kan rädda världen och döda hjältar
med en stor klump i halsen,
med en tid kvar till sista andetaget,
dansar jag sista dansen,
och försöker bryta jantelagen

Hennes vård

Detta är ett utdrag från boken Hennes vård som du kan köpa på www.bokcafet.se

Det finns ett annat ord för
dementia pugilista
det starka lytet
en stilla förälskelse i
avsaknaden av hörn

linjen som går från
axeln via armen och handen
till din nästas käkben
är inte psykologisk

knuten handens kramp
oförklarad spänning

Hans huvud
skakar fortfarande efter
slaget
du surrar runt
sockersött, perfekt
inte en riktad ilska
sänker garden något
hans byxor är uppdragna
ända till bröstet
vilket ytterligare förkortar
hans överkropp
en kropp
vars tyngdpunkt redan är
alltför högt belägen
du behöver bara peta
på honom så viker sig
de långa benen

hopen nedanför kräver
rustar för nåt mer än
teknisk knock out
det skriks i
hörnen
du har aldrig fattat varför
det kallas för ring

hororna väntar i skymningen
välnärda juveler
ariska fittor
torkar svetten med
grönt papper
hennes ögon är blå
och simmiga du känner igen
det starka lytet
hennes höfters exakthet
hur hon rör sig i
serier

Hon kallar dig maskin
och vill se
sin egen slapphet
förhöjas i kontrast mot
importerat stål
din knutna hand täcker hela hennes
vita ansikte
ryms nästan i den söta
lilla munnen
det är inte en psykologisk linje
från axeln via armen och handen
till nästan

färgar hennes ansikte rött
väcker henne med kärlek
färgar henne gul och blå
täcker henne med kärlek
färgar hennes ansikte svart
släcker henne med kärlek

exakta knogar mejslar fram
en nästa
en övning i kärlek
från hand till mun