Aldrig igen

Jag är så jävla trött på den här överreklamerade grejen, jag är så jävla trött på all jävla konsumtionshets. Jag är trött på dig, dig och dig och dig. Det här var sista året jag tänker fira jul, jag sitter hellre själv med bra filmer än att jag går igenom den här skiten en gång till. Julklappar, nödvändighet? Pyttsan. Julklappar, glädje? Pyttsan. Julafton, julkänsla, glädje, kärlek? P Y T T S A N!

I Sverige är det fler och fler varje år som inte har råd att ge varandra fina presenter eller att äta den goda maten. Flertalet lever i trasiga hemförhållanden där jul innebär ännu en ursäkt för farsgubben/morsan att supa sig redlös medan ungen får ta hand om personen i fråga. Den som någonsin igen yppar orden "jul", "glädje" och "känsla" i samma mening borde seriöst skjutas i bakhuvudet rakt av. Julen är den tiden på året som tydliggör klassklyftorna något så enormt, medan folk spenderar nätter utomhus, i trasiga hem eller inte med tillräckligt mycket cash för att fira julen så sitter vi här och myser i våra trygga svenssonhem. Hoppas ni är nöjda över dem fina julklapparna ni fick. Hoppas ni är nöjda med dagen. Hoppas ni trivs med glädjen ni bringade fram hos era nära och kära. Här hos mig lämnar julen bara en smak av sura uppstötningar.
Det var länge sen jag mådde så här illa över någonting. Fy fan.

Julen borde vara en tid där man visar solidaritet inom klassen. En tid där man anordnar julfiranden tillsammans med sin klass, tillsammans med dem som inte har råd att köpa granar, presenter och mat. När vi når så långt, då når vi glädje och julkänsla. Tills dess så spyr jag bara på er alla och hela högttiden. Vem fan firar vi? Någon hippiejävle som uppenbarligen behöver en rakapparat.

Jag är så trött på människor överhuvudtaget. Dra åt helvete.

Jag låter detta vara avslutande. Hej.