What the hell, is going on?
dust has only just began to fall
Ibland är det sjukt vilket ångest man kan ha. Det är nog därför jag tycker om dig. Det finns tusen saker med dig som jag är skeptisk över, men när jag umgås med dig så släpper ångesten totalt. Det är underbart. Men det är lite jobbigt, det är faktiskt väldigt jobbigt. På samma gång. Människan är konstig. Vi är fan inte funktionella varelser.
This sick strange darkness
comes creeping on so hauting everytime
and as I stared I counted
the webs from all the spiders
catching things and eating their insides
like indescions to call you,
and hear your voice of treason
Jag saknar din famn lite grann, det må jag erkänna. Det är en ganska skrämmande tanke egentligen. Jag vet inte om jag vill gå igenom en sådan här procedur igen, kanske, kanske inte. Tiden får utvisa hur det blir. Så länge jag mår bra och ångesten släpper är jag glad. Jag är nog ganska bitter av mig, men är det konstigt? Jag är mest realistiskt och ser hur saker och ting fungerar, hur dem går till. Ibland känner man sig så jävla maktlös, som att man sitter vid sidan om och kollar på och inte kan gå in och ändra hur allt blir, vad man gör. Jag känner mig inte hemma här. Det är atmosfären, det är staden, det är människorna som finns här. Jag känner mig helt enkelt inte hemma. Jag vill hem.
Some days wouldn't be so special, if it wasn't for rain
Joy wouldn't feel so good, if it wasn't for pain
Death gotta be easy, 'cause life is hard
It'll leave you physically, mentally and emotionally scarred
Jag är nog ganska duktig på att dölja min ångest. Jag har fattat att det inte hjälper att springa runt och älta den (även om det är det jag gör nu, men give me a break). Det funkar inte heller att gömma sig undan ångest. Den hittar dig, hela tiden. Det är alla faktorer som orskar ångesten som måste försvinna. Men jag orkar inte få allt som orsakar ångesten att försvinna, även om jag med lite arbete faktiskt skulle lyckas. Ibland så drömmer jag om ett liv där Jag har makten över mig själv och min livssituation. Ett liv där Jag kan förändra och påverka det i Min riktning. Det vore fint. Det är en fin dröm. Jag hoppas det händer. Jag blir lätt trött på människor, jag blir lätt trött på mig själv. Jag hatar den här tiden på året. Hela idén med jul är ju bara helt sjuk. Jag är för trött på allt för att föra en vettig argumentation med vettiga belägg för det hela dock. Men jag har blivit så trött på skiten. All jävla mentalitet är så jävla överspelad och falsk. Mentaliteten här som vi har ni är bara sjuk. Jag hatar den. Visst, allt det där snack om kärlek och rättvisa och fan och hans moster, det är jättesött verkligen. Men det är dags att vara realistisk, jag är inte ute efter kärlek och rättvisa. Jag vill ha det som är mitt. Mitt liv. Jag vill inte leva i ett schemalagt liv och vid 45 års ålder vara medveten om vad jag blivit hindrad att göra och påverka. Jag tänker inte leva så. Vi lever nu - jag vill ha det nu. Inte om 45 år.
Jag tänker försvinna härifrån ett tag när all skit är över. Jag försvinner i någon vecka till en annan del av landet. Det ska bli skönt. Jag kanske åker ner till 'Dirty South' eller till mellersta Sverige vid vättern. Jag längtar till sommaren. Då ska jag och några kamrater resa till ett annat land i Europa där vi ska ha det allmänt "gött", som det heter i folkmun. Det ska bli hur skönt som helst. Jag längtar tills nästa år. Det här året har varit ett pissår, i alla fall det sista halvåret. Jävla skitår. Vi kanske ses någon gång, kanske inte. Jag längtar tills nästa vecka då en vän förhoppningsvis kommer på besök. Det ska bli skönt som fan. Hon är väldigt trevlig och det är allmänt soft att umgås med henne. Det blir i så fall förhoppningsvis bio och annat 'gött'.
Angående nyår så har jag inget sug på någonting alls. Jag ska nog bara ta det lugnt. Fast det kommer jag ju inte, det vet vi ju. Men jag skulle kunna. Jag behöver dessvärre komma ifrån ångesten, med alla medel. När du inte är här så får jag göra det själv.
Vi ses.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar