Min pappa

Jag sitter och laddar upp mentalt inför dagens tredje träningspass. Inledde morgonen med en och en halvtimmes träning och mitt på dagen körde jag ett entimmas pass och nu på kvällen är det dags för en och en halv timmas thaiboxning/boxningsträning. Det ska bli skönt. Jag har nog blivit en liten träningsnarkoman, det är väl bättre än att skjuta heroin i venen, får man väl hoppas.

I övrigt mår jag bra idag, det är för att jag tränar. Jag har hjärnan fylld till bredden med glädjeämnen - helt underbart. Koncentrationen är fullt ut och så vidare, det kan inte bli bättre.
Har man inget annat att fördriva tiden med så får man väl ta vad man haver. Det har dock slagit mig att jag kanske, men bara kanske, tränar så mycket som jag gör för att förtränga massa saker så som t.ex. ledsamhet eller något dylikt destruktivt skit som man klarar sig utan. Fast problemet är väl om jag nu försvinner från verkligheten i träningen - kommer ledsamheten tillbaka när jag tar det lugnt? Det är en maktkamp i huvudet. Jag kommer nog aldrig våga sluta anstränga mig fysiskt. Hehe.

I övrigt vill jag tipsa och om ni inte älskar så har ingen känsla:



Men sen kommer aldrig...