Thugz mansion

Jag längtar tills Augusti. Då bär det av till Prag med två (kanske tre) vänner. Det ska bli riktigt kul. Personer som jag inte träffar så många gånger per år pga avståndet mellan städerna. Bil till Kastrup och flyg till Prag pratas det om. Väl på plats ska jag supa nykteristjävlarna under bordet på absinth och få dom att hångla upp varandra.

I övrigt har jag märkt att jag har svårt för att skriva längre inlägg som rör mig personligen om jag inte är på ett destruktivt humör. Och jag vet inte...jag är inte så destruktiv längre, jag har accepterat flertalet saker med mig själv som person och börjat gilla en del andra - vilket gör att humöret inte är på botten längre utan jag ligger och stegrar gradvis, eller sänker mig gradvis beroende på omgivning etc, men du, min kära läsare, fattar poängen! Jag vill träna träna träna träna. Det är fan min nya drog, på riktigt. Jag har tränat dåligt nu dom senaste 2-3 veckorna, jag måste återhämta mig från slacker-stilen jag fick under julen. Jag måste börja lira handbollen 2 gånger i veckan, MMA:n 3-4 gånger och styrketräningen 2-3 gånger i veckan. Definitivt! När man tränar mår man alltid bra. Jag mår inte dåligt nu, jag mår mest..tom. Kanske är för att jag fattat att jag och den tidigare nämnda inte kommer bli, för ingen av oss kan bli kär i varandra - vi är för olika. Det räckte tydligen inte med att man trivdes ihop, man måste ha saker gemensamt också. Vilket vi inte uppenbarligen hade. Så jakten på stabilitet går vidare...I guess.

I övrigt saknar jag relationer. Jag saknar relationsdelarna, nära relationer, långa relationer och korta relation och avståndsrelationer. Jag vill kramas mycket mer, jag vill hitta någon specifik att kramas med. Kramar är fan livsviktigt och mysigt. Jag tycker om att krama dom flesta, tror jag. Men jag mest av allt saknar jag en nära stabil relation med någon där ömhet, närhet, kärlek, tillit, förståelse och kommunikation delas tillsammans. En sån hade varit fin, faktiskt. Men samtidigt vet jag själv att jag själv förmodligen har svårt för sådana - allt enligt erfarenheterna. Men samtidigt har jag ju under moganden fått en sådan självinsikt att jag kan se mina brister i tidigare nära relationer och faktiskt gjort någonting åt dem. Jag tror jag skulle bli en bra partner idag. Jag tror faktiskt det. Dels för att min kvinnosyn har förbättrats radikalt och dels för att min syn på relationer inte är så konservativ som den en gång var. Jag har radikaliserat hela jag.

Så, om du känner någon som är singel, har ett brett musikintresse (gillar allt från reggae, hiphop till rock, till pop och så vidare!), gillar att kramas, och har ett stort filmintresse och som är lik mig i flera avseenden så hör av dig! Det här är nog första och sista gången jag går ut med något som kan liknas en kontaktannons via min blogg. Ni som vet vem jag är vet hur ni ska ta kontakt, er andra - ta reda på det.

Vi ses i dimman...