söndag 30 december 2007

Ballad of the dead

En vän kom fram till att jag var emo för några timmar sen. Han motiverade detta med mina musikval. Utöver hiphopen är det affektskrivna låtar som jag lyssnar till, och han har nog rätt. Det är fuckt up. Fast självfallet kommer jag förneka alla kopplingar till emomultituden och förkasta den.

Jag har inte rakat mig på någon vecka nu och börjar se ut som Karl Marx, får bli dags för en rakning snart, hehe. Annars tröttnar jag mer och mer på omvärlden, jag är inte förbannad på den - bara trött. Trött på köphetsen, reklampelare och utrymmet som man bara får tillgång till om man har stålarna, annars är det olagligt att visa upp sig på gatorna - såvida du inte kan betala för det. Det är jag som brukar gatorna, det är jag som har rätt till dem och ingen kan någonsin ta ifrån mig rätten att vistas på dem, aldrig.

Jag tycker det är lite kul när folk pekar och viskar om extremister när man snackar om kommunismen, därför vill jag tipsa på Andrea Dorias eminenta inlägg om borgarnas senaste propagandavapen. Och jag är trött på Anna-Lena Lodenious, och jag är trött på alla som ska försöka analysera "ultravänstern" och först pekar ut dem som finniga medelklasstonåringar som spenderar 24/7 med att släppa lös minkar (djurrätt, fy fan), slå ner nassar, kasta sönder Centerpartiets lokaler och annan skit. Och sen helt plötsligt skiftar det, och då är det arbetarungar som gör detta, men då handlar det om för få förebilder - man borde nog producera fler big brother-Lindor eller fler kristna freaks som kastar krukor i huvudet på folk (se: Carola) eller varför inte lite snygga blåblodiga idioter som klappar negrer på huvudet i Guccikostymer. Det är ju vardagshjältar för random arbetare. Det är dem som gör våra liv värda att leva, eller?

Porrdebatten är för övrigt ganska intressant, hur folk som förespråkar porr tänker. Själv är jag lite kluven i porrdebatten. Jag är självklart mot alla former av sexistiska förtryck som målar upp idealbilder och makthierarkier mellan man/kvinna - men samtidigt är jag väl medveten om att det är inte själva porrindustrin man måste stoppa, man måste organisera de arbetare som säljer sig, som på alla andra marknader, inom porrindustrin fackligt, annars går det käpprätt åt helvete. De skall kunna ha samma trygghet som oss andra som arbetar. Men att folk tjänar pengar på människor, är det verkligen något nytt? Något subventionerande som får hela världen att falla i häpnad? Det är väl knappast någon slump att vi har lagliga bordeller - människor ses inte som människor i en kapitalism, vi ses som statistik och varor. Grejen med skitsamhället är ju att allt och alla ses som just varor. Alla och allt går att sälja, och ägarna tvekar inte en sekund på att tjäna lite extra klöver. Liberaler förespråkar ofta porrindustrin med argumentet "individens fria val" och ditt och datt. Jonathan Lindborg, centerpartist och f. d. Sverigedemokrat, är en av dessa. En vän till mig har suttit i debatt med denne och tipsat mig om hans blogg och även skickat vad Lindborg skrivit till honom, till mig. Det var en ganska intresant läsning. Lindborgs syn på kvinnor är väldigt intressant - men samtidigt inte. Han är påverkad som alla andra av idealen som skapas. Det kan ju bli intressant när finniga tonåringar växer upp och fattar att tjejer inte gillar när man smiskar dem på röven medan man stoppa in kuken i analen på dem och drar dem stenhårt i håret och avslutar med att sperma dem i ansiktet. Det är inte något som tjejer genrellt sätt uppskattar, har jag fel får gärna mina kvinnliga läsare rätta mig. Sex idag handlar om makt, ingenting annat. Det är den bild som visas utåt i samhället - är det då konstigt att sex handlar om makt då? Nej, självklart inte!
Jag har en vän som sa att det var "så nice att spruta en tjej i ansiktet", varpå jag frågar "Varför?" och han svarar med "Man känner så jävla mycket makt då". Jag ryggade inte ens, det är ju inget nytt. Sen finns det vissa sexuella inriktningar som syftar på just makt som huvudmålet inom den sexuella akten - men det är en helt annan fråga. Den bilden som dagens storindustrier visar utåt är ju just att tjejer TYCKER OM att bli utnyttjade, slagna, strypta, spermade i ansiktet i sängkammaren. När jag har fört det här resonomanget så har jag ofta fått folk som börjar diskutera Mina sexuella erfarenheter och Hur jag är i sängen och flyttar fokus från den relevanta diskussionen till en ny fråga; Huruvidare jag är tråkig i sängen eller inte. Jag ska bara göra en sak klar för er som ens tänkt tanken att börja ta diskussionen om huruvida jag är "tråkig" i sängen eller inte; Nej, det är jag inte. Jag försäkrar mig om att mina sexuella partners är på samma nivå som jag och att allting vi gör gemensamt i sängkammaren är okej med båda. Jag knullar på en jämlik nivå. Så, nu har vi den saken utrönt. Antisexistiskt sex är inte massa guider där killar inte får göra ditt och datt och tjejer inte får göra si och så, det är när sexet är på bådas villkor.

Jag har valt att inte hålla bloggen så himla politiskt, då bloggen högst personlig och handlar om mitt liv i helhet och inte ett politiskt propagandavapen för att pracka på någon mina åsikter. Men jag gör lite undantag då och då och försöker på mig lite analyser ur mitt perspektiv, idag (se: inatt) är en sådan dag (se: natt).

Och jag hade tänkt att fortsätta den här bloggposten om vilka jag hämtar mycket inspiration ifrån och imponeras utav; nämligen Black Panthers, men jag raderade ut det för jag helt enkelt inte orka sitta och propagera mer.

Snart ska jag sova. Imorgon är det nyår. I have a bad feeling. Vi får se hur det går. Cya.

Redo eller ej

Idag läste jag Aftonbladet, världens sämsta blaska men vafan, och kom fram till absoluta sista sidan där Johanne Hildebrant hade skrivit någon form av krönika. Krönikan gick kort och gott ut på att hon hade tänkt till och stört sig på sina I-landsproblem (hon behövde hitta klänning till nyårsfirandet och så vidare) och visst, så länge är jag med. Men hon avslutar med en jävligt taskig analys om hur vi som bor i det här (o)älskade landet borde vara såååå tacksamma för att vi är födda i ett sååå demokratiskt och kärleksfullt Sverige där vi alla lever så gott som vi faktiskt gör. Jag undrar vilken verklighet hon lever i. Hon avslutade med att säga att hennes nyårslöfte minsann var att vara just tacksam för sin livssituation. Jag är då fan inte tacksam över min.

För det första kanske vi ska ta en liten snabb-check på varför det ser ut som det gör i Afrika och andra u-länder, här finns det två tre olika förklaringar. Nassarnas förklaringar brukar vara att dom är negrer, eller som Björn Björkqvist i NSF skrev; "Hade negrerna varit födda i Sverige hade Sverige sett ut som Afrika gör idag." Fast det resonomanget är ju skitsnack och en lätt lösning på ett svårtolkat problem. En annan analys säger ju att det är överklassens fel. Pengar till Afrika är ju knappast några problem. Bill Gates, Wallenberg, ägaren av Disney och så vidare sitter på tillräckligt mycket pengar för att bota all fattigdom i världen - bara dem hade fördelats jämlikt mellan folket! Vi i arbetarklassen kan aldrig utrota Afrikas misär genom att sitta och skänka slanter och kläder till dem små liven, medan tv4 skeppar ner Carola eller någon annan rikemannaduva som ska gå runt i sina fina Guccikläder för att folket därnere faktiskt ska fatta hur fattiga dom verkligen är. Att utrota Afrikas, och resten av världens fattigdom, är inget problem. Så länge allting hade fördelats rättvist och jämlikt mellan gemene man så hade problemet vara löst. När fotbollslag kan köpa spelare för runt 500 miljoner kronor borde ju inte några hundra miljoner till t.ex. Afrika vara något problem? Uppenbarligen! Istället har man fåniga tv-shower där vi vanliga människor, som inte är med i eliten som äger kanalen som gör det som har alla pengar, ska sitta och skänka varje slant vi har till fattigdomen utomlands. Man påvisar så jävla ofta hur dåligt andra har det - men i Sverige har vi det så jävla bra. Problemen här existerar inte. Kvinnoförtryck existerar inte, dåliga arbetsköpare snackar man inte om - bara i andra länder. Man påvisar gärna hur ofta som helst att svarta inte fick rösträtt i vissa delstater i USA, men inte att Linné var den som fixade ett rassystem ifrån första början, och inte heller att Uppsala hade världens första rasbiologiska institut där vi mätte huvuderna på judar och zigenare, instiutet som sedan blev modell för Hitlers likadana. Man tystar att dåvarande kungen (jävla adliga äckel) gnuggade axel med hans homeboy Adolf, som Magnus Bétner säger.

Problemet i Afrikas fattigdom är att kapitalister har exploaterat kontinenten så jävla hårt genom flera år i imperalismens[1] era.

Hur löser man då egentligen problemet?
Svaret är enkelt: Man bekämpar den rådande ordningen och dem vita rika männen som sitter på cashen. Inte genom att sitta och tycka att "nej, nu ska jag inte tycka synd om mig själv. Jag har det ju så jävla bra!", som Johanne Hildebrant tycker att man ska.


[1]=" Kapitalismens monopolistiska stadium. Termen "imperialism" dök först upp i diskussionen kring sekelskiftet (mellan 1800- och 1900-talet) och betecknade då de kapitalistiska staternas tendens till politisk utvidgning - framför allt i kolonialpolitiken. Det var först Lenin som gav den vetenskapliga, marxistiska grundvalen för teorin om imperialismen i sin bok "Imperialismen som kapitalismens högsta stadium". Lenin fann följande drag vara karakteristiska för imperialismen: 1. En koncentration av produktion och kapital som har nått ett så högt utvecklingsstadium att den skapat monopol, vilka spelar en avgörande roll i det ekonomiska livet; 2. bankkapitalets sammansmältning med industrikapitalet, "finansoligarkin", uppstår; 3. kapitalexporten, i motsats till varuexporten, får en allt större betydelse; 4. det uppstår sammanslutningar av kapitalister, som delar världen mellan sig; 5. jordens territoriella uppdelning mellan stormakterna är avslutad. Imperialismen är kapitalismens förfallsstadium. Den kännetecknas av en alltmer skärpt klasskamp och av allt starkare frihetsrörelsen i de koloniala länderna. Enligt Lenin är imperialismen "upptakten till proletariatets sociala revolution". Kapitalismens ojämna utveckling och inre motsättningar tillspetsas, varvid kampen om kolonier och marknader utmynnar i imperialistiska krig om världens nyuppdelning."

lördag 29 december 2007

Back again

Ni som känner mig har förmodligen kommit underfund med att jag gillar kultur i stora mängder, varesig det är i litteratur, film, konst eller andra verk. I like it. Allot. Jag försöker även uttrycka mig litterärt ibland, här är något jag skrev ihop inatt. Självfallet kommer Josefine förmodligen såga det, då Josefine är jävligt grym på sådant här. Men jag blev nöjd. Så är det.

Ni kanske undrar varför jag har helt osammanhängande rubrik som inte alls passar ihop med texten i varje inlägg jag skriver. Om ni är uppmärksamma som fattar ni snart vart rubrikerna kommer ifrån, alla ledtrådar finns här omkring på bloggen.

slutna ögon och döva öron
någon skriker, börja hör dom
faktumet sviker logiken
vinnaren förlorar och förloraren sviker
vänner blir bekanta och fadar bort
med svettiga händer försöker man säga nått
men allt som hörs är ekot av tystnaden
surrealismen är faktum och jag önskar att du lyssnade
drömmar kan bana av vägen och hjärtan kan lättas
vi kan rädda världen och döda hjältar
med en stor klump i halsen,
med en tid kvar till sista andetaget,
dansar jag sista dansen,
och försöker bryta jantelagen

Blood in, Blood out

Idag har jag jobbat, det var segt. Idag har jag fått hem mina nybeställda MMA-shorts och suspensoar, det är fett. Jag har en sjuk träningsabstinens. Jag har inte tränat MMA på runt 2 veckor nu tror jag, det är otroligt hur sjukt besatt man blir. På måndag på förmiddagen kanske, dock. Eller efterföljande onsdag. Beror lite på. Däremot har jag styrketränat lite och sitter och velar lite om huruvidare jag ska det nu. Jag är ganska trött efter jobbet. Vi får se.

fredag 28 december 2007

I like giants

Min dag börjades klockan halv nio i morse när jag kravlade mig upp ur sängen för att käka två mackor till frukost med två glas mjölk. Vid tjugo i tio så begav jag mig mot arbetsplatsen, jag började vid klockan tio. Jag arbetade nio timmar och kom hem runt 20:00, en härlig fredag. Jovisst...Idag har jag stött på både regelrätta idioter och ganska schysst folk. Nu är det 12 timmars arbete kvar, sen är det nyårsfirande. Jag längtar, tills helgen är över alltså. Jag hatar fan att jobba, jag tror seriöst på att majoriteten faktiskt inte vill arbeta, man arbetar för att man måste. I alla fall jag. Jag har varit riktigt nära på att säga upp mig X-antal gånger, och då jobbar jag inte i så ofantliga mängder heller. Man får väl se det som schyssta extrapengar i fickan, vilket gör att jag förmodligen kan resa runt lite mer nu i vår- och sommartider. Det ska bli skönt. Jag ska hälsa på lite vänner i Jönköping och Kristianstad hade jag tänkt mig, hur trevligt som helst. Men det hade varit skönt att vara ledig, det hade det. Som fan.

Jag såg nyss på Det brinner i Missisippi, jag gillar KKK. Större humor går fan inte att hitta. Inavlade bönder i spöken laban-dräkter. Det är skitkul. På riktigt. Undrar hur kaxiga dem hade vart om man träffat på dem idag, hade varit väldigt intressant. En rolig tanke att leka med.

Aldrig igen.

torsdag 27 december 2007

A modern day

Bossen ringde nyss och bad mig jobba imorgon, så nu har jag 3 dagars arbete att se fram mot. Inte speciellt uppskattat, men vad ska man göra. Klöver behövs, tyvärr.

onsdag 26 december 2007

Everything you got is what you took from me



"Gettin work to the bone jo, build this country
Further exploided by class to make money
Filthy rich capilist with blood loot
Use main frames systems to bank and compute
With the next technology, credit to the wires
Internet growth the man more suppliers
Welfare, ederly checks and wage workers
All us, elephants trapped in they circus
Ain't fightin over man made chips no more
When the lights go out, it's gonna belong to the poor"

Today was a good day!

tisdag 25 december 2007

Xplosive

Jag är bara en fucked up snubbe som söker sinnesro.

ett glas som är till hälften fullt med vatten ser alla andra som halvfullt, jag ser det som halvtomt.

måndag 24 december 2007

Aldrig igen

Jag är så jävla trött på den här överreklamerade grejen, jag är så jävla trött på all jävla konsumtionshets. Jag är trött på dig, dig och dig och dig. Det här var sista året jag tänker fira jul, jag sitter hellre själv med bra filmer än att jag går igenom den här skiten en gång till. Julklappar, nödvändighet? Pyttsan. Julklappar, glädje? Pyttsan. Julafton, julkänsla, glädje, kärlek? P Y T T S A N!

I Sverige är det fler och fler varje år som inte har råd att ge varandra fina presenter eller att äta den goda maten. Flertalet lever i trasiga hemförhållanden där jul innebär ännu en ursäkt för farsgubben/morsan att supa sig redlös medan ungen får ta hand om personen i fråga. Den som någonsin igen yppar orden "jul", "glädje" och "känsla" i samma mening borde seriöst skjutas i bakhuvudet rakt av. Julen är den tiden på året som tydliggör klassklyftorna något så enormt, medan folk spenderar nätter utomhus, i trasiga hem eller inte med tillräckligt mycket cash för att fira julen så sitter vi här och myser i våra trygga svenssonhem. Hoppas ni är nöjda över dem fina julklapparna ni fick. Hoppas ni är nöjda med dagen. Hoppas ni trivs med glädjen ni bringade fram hos era nära och kära. Här hos mig lämnar julen bara en smak av sura uppstötningar.
Det var länge sen jag mådde så här illa över någonting. Fy fan.

Julen borde vara en tid där man visar solidaritet inom klassen. En tid där man anordnar julfiranden tillsammans med sin klass, tillsammans med dem som inte har råd att köpa granar, presenter och mat. När vi når så långt, då når vi glädje och julkänsla. Tills dess så spyr jag bara på er alla och hela högttiden. Vem fan firar vi? Någon hippiejävle som uppenbarligen behöver en rakapparat.

Jag är så trött på människor överhuvudtaget. Dra åt helvete.

Jag låter detta vara avslutande. Hej.

Och så var det jul igen [sic!]

Och så var det julafton. Fy fan. Sista året. Tja.

lördag 22 december 2007

Radio

Nu har jag lagt till en radio här till höger i fältet, ifall du vill ha smakprov på den sorts musik jag lyssnar på. Kan ju vara skönt att lyssna samtidigt som man läser ;)

Allt jag behöver är en kalashnikov

Jag har varit och julhandlat nu på morgonen, lite presentkort på ticet för alla jäklar som vill lämna fosterlandet där ariska vikingar röjde skiten ur världen för asien eller vadfan dem nu vill åka för någonstans. Det är för dem valfritt. När jag kom hem ser jag att jag fått julklapp från koncernen som jag arbetar på, massa godis och lite trisslotter, man tackar. Fast om man gör en enkel matematik så är det väl snarare det minsta jag kan begära, jag har offrat flertalet timmar av mitt liv för att Herr Styrelse ska kunna bo så flott som dem gör. Jag ska ta tillbaka allt någon dag, var så säker. Jag vann för övrigt några hundra på trisslotterna. Gambler som man är. Jag fick en fin plunta av två kamrater i julklapp, det var skäran och hammaren och texten "CCCP" på, man tackar. Den var fin. Fast lite ironiskt med tanke på att mitt alkoholintag är fett begränsat i och med min träning. Jag har blivit förkyld också. Nu ska jag se på Leon och Saving private Ryan.

Jag har redan fått ångest efter 6 tobleronebitar, nu ska jag sluta äta godis igen. Så mycket räckte. Jag försöker vara så mycket renlevnadsmänniska som möjligt, inget knark och så lite alkohol som möjligt. Inget godis och ingen läsk. Nikotin och träning är min drog. Den bästa kombinationen.

Jag förstår mig för övrigt inte på hur kristna människor resonerar, att jesus eller gud faktiskt funnits eller existerar är ju så motsägelsefullt så det inte är sant. Om hans fanns var han bög och om han levde idag skulle han gå främst i Pridefestivalen. Misstolka inte nu, jag är inte homofob. Jag gillar bara att jävlas med kristna människor.

Det var för övrigt jag som knivade tomten.

P.s: Så möttes man av en glad nyhet. Hoppas aset försvinner.

fredag 21 december 2007

Hide and seek

Where are we?
What the hell, is going on?
dust has only just began to fall

Ibland är det sjukt vilket ångest man kan ha. Det är nog därför jag tycker om dig. Det finns tusen saker med dig som jag är skeptisk över, men när jag umgås med dig så släpper ångesten totalt. Det är underbart. Men det är lite jobbigt, det är faktiskt väldigt jobbigt. På samma gång. Människan är konstig. Vi är fan inte funktionella varelser.

This sick strange darkness
comes creeping on so hauting everytime
and as I stared I counted
the webs from all the spiders
catching things and eating their insides
like indescions to call you,
and hear your voice of treason

Jag saknar din famn lite grann, det må jag erkänna. Det är en ganska skrämmande tanke egentligen. Jag vet inte om jag vill gå igenom en sådan här procedur igen, kanske, kanske inte. Tiden får utvisa hur det blir. Så länge jag mår bra och ångesten släpper är jag glad. Jag är nog ganska bitter av mig, men är det konstigt? Jag är mest realistiskt och ser hur saker och ting fungerar, hur dem går till. Ibland känner man sig så jävla maktlös, som att man sitter vid sidan om och kollar på och inte kan gå in och ändra hur allt blir, vad man gör. Jag känner mig inte hemma här. Det är atmosfären, det är staden, det är människorna som finns här. Jag känner mig helt enkelt inte hemma. Jag vill hem.

Some days wouldn't be so special, if it wasn't for rain
Joy wouldn't feel so good, if it wasn't for pain
Death gotta be easy, 'cause life is hard
It'll leave you physically, mentally and emotionally scarred

Jag är nog ganska duktig på att dölja min ångest. Jag har fattat att det inte hjälper att springa runt och älta den (även om det är det jag gör nu, men give me a break). Det funkar inte heller att gömma sig undan ångest. Den hittar dig, hela tiden. Det är alla faktorer som orskar ångesten som måste försvinna. Men jag orkar inte få allt som orsakar ångesten att försvinna, även om jag med lite arbete faktiskt skulle lyckas. Ibland så drömmer jag om ett liv där Jag har makten över mig själv och min livssituation. Ett liv där Jag kan förändra och påverka det i Min riktning. Det vore fint. Det är en fin dröm. Jag hoppas det händer. Jag blir lätt trött på människor, jag blir lätt trött på mig själv. Jag hatar den här tiden på året. Hela idén med jul är ju bara helt sjuk. Jag är för trött på allt för att föra en vettig argumentation med vettiga belägg för det hela dock. Men jag har blivit så trött på skiten. All jävla mentalitet är så jävla överspelad och falsk. Mentaliteten här som vi har ni är bara sjuk. Jag hatar den. Visst, allt det där snack om kärlek och rättvisa och fan och hans moster, det är jättesött verkligen. Men det är dags att vara realistisk, jag är inte ute efter kärlek och rättvisa. Jag vill ha det som är mitt. Mitt liv. Jag vill inte leva i ett schemalagt liv och vid 45 års ålder vara medveten om vad jag blivit hindrad att göra och påverka. Jag tänker inte leva så. Vi lever nu - jag vill ha det nu. Inte om 45 år.

Jag tänker försvinna härifrån ett tag när all skit är över. Jag försvinner i någon vecka till en annan del av landet. Det ska bli skönt. Jag kanske åker ner till 'Dirty South' eller till mellersta Sverige vid vättern. Jag längtar till sommaren. Då ska jag och några kamrater resa till ett annat land i Europa där vi ska ha det allmänt "gött", som det heter i folkmun. Det ska bli hur skönt som helst. Jag längtar tills nästa år. Det här året har varit ett pissår, i alla fall det sista halvåret. Jävla skitår. Vi kanske ses någon gång, kanske inte. Jag längtar tills nästa vecka då en vän förhoppningsvis kommer på besök. Det ska bli skönt som fan. Hon är väldigt trevlig och det är allmänt soft att umgås med henne. Det blir i så fall förhoppningsvis bio och annat 'gött'.

Angående nyår så har jag inget sug på någonting alls. Jag ska nog bara ta det lugnt. Fast det kommer jag ju inte, det vet vi ju. Men jag skulle kunna. Jag behöver dessvärre komma ifrån ångesten, med alla medel. När du inte är här så får jag göra det själv.

Vi ses.










Gudstro

Såklart Jesus fanns, han hade ju blondt hår och blåa ögon - som alla andra som är födda i Nasareth i Mellanöstern.

Hennes vård

Detta är ett utdrag från boken Hennes vård som du kan köpa på www.bokcafet.se

Det finns ett annat ord för

dementia pugilista
det starka lytet
en stilla förälskelse i
avsaknaden av hörn

linjen som går från
axeln via armen och handen
till din nästas käkben
är inte psykologisk

knuten handens kramp
oförklarad spänning

Hans huvud
skakar fortfarande efter
slaget
du surrar runt
sockersött, perfekt
inte en riktad ilska
sänker garden något
hans byxor är uppdragna
ända till bröstet
vilket ytterligare förkortar
hans överkropp
en kropp
vars tyngdpunkt redan är
alltför högt belägen
du behöver bara peta
på honom så viker sig
de långa benen

hopen nedanför kräver
rustar för nåt mer än
teknisk knock out
det skriks i
hörnen
du har aldrig fattat varför
det kallas för ring

hororna väntar i skymningen
välnärda juveler
ariska fittor
torkar svetten med
grönt papper
hennes ögon är blå
och simmiga du känner igen
det starka lytet
hennes höfters exakthet
hur hon rör sig i
serier

Hon kallar dig maskin
och vill se
sin egen slapphet
förhöjas i kontrast mot
importerat stål
din knutna hand täcker hela hennes
vita ansikte
ryms nästan i den söta
lilla munnen
det är inte en psykologisk linje
från axeln via armen och handen
till nästan

färgar hennes ansikte rött
väcker henne med kärlek
färgar henne gul och blå
täcker henne med kärlek
färgar hennes ansikte svart
släcker henne med kärlek

exakta knogar mejslar fram
en nästa
en övning i kärlek
från hand till mun

Jag pallar shii

Nu har jag varit lite medelmåttig när det gäller uppdateringarna i bloggen. Men det är mycket runtom som ska fixas och trixas med, så ni, kära läsare, får ha överseende. Men jag tog paus från träningen igår och gick ut på nattklubb...eller...jag kom väl inte så långt, jag ska berätta...

Kvällen började hemma hos en vän, vi var väl 6-7 personer och det var allmänt trevligt. Tonåring som man är så hävs ölen ner illa kvickt och berusningen gjorde en lite vinglig, men man överlevde. Vi tog bussen till staden där vi skulle fortsätta det på en nattklubb, vilket slutade i att jag tappade bort mitt kompisgäng i fyllan och villan i kön och fick stå själv. Jag tänkte att idag sköter jag mig exemplariskt och ifall någon jiddrar så backar jag bara och gör ingenting. Jag följde direktioner och lät lite gamla vänner smita förbi avspärrningen och in i kön där jag stod. Jag kom till insläppet där vakten säger att det är fullt och att vi ska gå därifrån. Sedan släpper han på 2 stycken framför mig och jag antar självfallet att det är okej för mig att gå framåt också så jag börjar gå mot luckan där man betalar inträde och vips så har jag en fet vakt över mig som trycker upp mig mot väggen och jag frågar vad fan han pysslar med och vad jag gjort, men självfallet får jag inget svar. Jag ber då om namnet på honom varpå jag får frågan om jag ska följa med in i något rum (och han pekar mot en dörr). Självfallet säger jag Nej för fan och skriker om hans namn men det skiter han i och istället slänger han ner mig på marken och trycker upp armen mot övre delen av ryggen och skriker att jag bara skulle polisanmäla honom. Vilket jag hade tänkt. Nu ger jag mig och säger "släpp mig, jag går härifrån" varpå han släpper och jag beger mig därifrån. Jag ställde mig i kön igen och psykade honom varpå han säger "du är avvisad härifrån", jag jiddrar inte - alla vet ju att det är inte någon mening med att bråka med en vakt som du ändå inte kan slå skiten ur, det blir ju bara prickar i registret - och ställer mig utanför avspärrningen och psykar honom igen. Jävla svin. Vakter är misslyckade individer som inte lyckades med fystestet på Polishögskolan och behöver hävda sig genom att klara 2 dagarsutbildningen på jag-kan-också-slåss-programet.

Jag träffade tjejen jag tog en fika med, som nämns i mitt förra inlägg sen. Hon var full och mådde dåligt och jag kom inte in så då gick hon och hämtade sin jacka så begav sig hon och jag till hennes lägenhet. Det var trevligt! Vi får se hur saker och ting utvecklas nu, förhoppningsvis till något bra.

I övrigt så vaknade jag full och hela världen snurrade. Nu är jag nykter och inte så pigg så det blir nog ingen träning ikväll. Jag får ta igen det imorgon. Får se om det blir träning på söndag också.

Vi hörs!

onsdag 19 december 2007

If you never try, you'll never know

Har precis ätit en halv matlåda med äcklig mat. Jag tog fel matlåda. Ska snart försvinna in i den underbara dimman i MMA:n. Det ska bli hur skönt som helst. Det är ingen bra period alls, känner press ifrån alla håll och kanter. Imorgon ska jag försvinna in i annan dimma, det ska också blir hur skönt som helst. Det var länge sen. Och nej, det handlar inte om narkotika, jag är narkotikamotståndare. Det är mycket skit nu. Men jag klarar mig väl igenom det här också, tur att man har goda vänner som hjälper en på vägen, det är alltid skönt. Positiva kommentarer och sympatiska kommentarer är guld värda i längden.

I övrigt var jag på en fika med en trevlig flicka igår, det var grymt uppskattat. Hon var hur trevlig som helst och vi ska träffas lite nu innan träningen börjar och umgås lite. Sen träffas vi förhoppningsvis imorgon när vi båda ska ut på samma uteställe i stan. Vi får se hur saker och ting utvecklar sig, förhoppningsvis i positiv riktning. Jag trivs med henne i alla fall, men vi får träffas lite fler gånger innan jag kan göra någon rättvis bedömning. Jag ser fram mot kvällen.

Jag är ledig fram tills nyårshelgen, det är skönt. Jag hatar att slita på det där monotona jobbet i vilket fall som helst. Fast jag kommer behöva pengarna som jobbet betalar, men jag har en ganska fet månadslön att hämta in efter jobbet i November, den borde komma vilken dag som helst.

Jag vill bara tacka mina kamrater och vänner. Ni vet vilka ni är. Ni är guld.

tisdag 18 december 2007

"Your either be a union man, or vote for J.H. Blair"

"När Gud hade fått sista arbetet färdigt, nämligen skvallerormen, paddan och blodigeln blev det ännu ett ämne kvar, av egendomlig substans, varav han skapade:

S T R E J K B R Y T A R E N

Strejkbrytaren är ett tvåfota djur, som har en själ likt en korkskruv, hjärnan fylld med potatisgröt och ryggen gjord av lim och gamla galoschbottnar. På det ställe, där människan har hjärtan, har strejkbrytaren en växt av förruttnande ämnen. När han är ute och går vända människor honom ryggen, änglarna fälla tårar i himmelen och djävulen stänger helvetets portar för honom. Judas Iskariot var en gentleman jämfört med en strejkbrytare. Han hade så mycket medkänsla kvar att han hängde sig, det har icke en strejkbrytare."





Jag satt och kikade runt lite på internet och hittade den här artikeln om Pierre Sandberg, f. d. Klubbordförande för Fackklubb SEKO 119. Pierre lämnade fackklubben under en pågående konflikt då han godtog ett erbjudande från arbetsköparen om att bli anställd hos dem. Du sålde dig, ditt jävla svin. Jag avskyr svartfötter och husnegrer*.


* = Malcolm X har ett populärt tal som heter The house negro and the field negro (vilket du kan se längre ner här) och handlade kort och gott om Husnegern som jobbade i Mästarens hus, matade honom med medicin när han blev sjuk och om Mästarens hus brann så var man delaktig i släckningsarbetet. Fältnegern hoppades på att Mästaren skulle dö av sin sjukdom och att vinden blåste hårdare när det brann. Begreppet är enligt mig ett av världens bästa och går även att använda idag, vilket är det som gör det så bra. Jag är fältnegern som vill att vinden blåser hårdare. Pierre är en husneger...

The house negro and the field negro

måndag 17 december 2007

Where is my mind?

Vänsterjabb, högerkrok. Dubbelvänster, cross. Höger upercut, vänsterkrok. Vänster kroppsslag, vänsterkrok. Högerupercut, vänster kroppsslag. Andningen kontrolleras i takt med slagen som träffar handskarna som den andra har på sig. Svettpärlor droppar ner och ljudet från alla runt omkring uteblir. Sparring. Motståndaren bevakas, varje steg och rörelse ser man i ögonvrån. Slagen matas mot dig, du försöker hålla upp garden och täcka sårbara delar av kroppen. Vänster upercut, höger lowkick. Du kontrar. Försöker hålla behärskningen, letar efter luckor, där kom den. Vänsterjabb, motståndaren börja blöda näsblod. Du känner adrenalinet som rusar och du letar luckor, vänster kroppsslag följt av en högercross, perfekt på näsan igen. Kontringen kommer, du försöker duka ur slagen och kontra, men misslyckas. Du blöder från näsa och mun. Du går in i clinch och knäar mot revben och fyller på med kroppsslag. Ni särar på varandra och det hela tar en ny början. Vänsterkrok följt av högercross följt av högerupercut. Träningen avslutas med 400 situps, du känner hur magmusklerna växer. Du känner hur det värker i armar efter slagen. Endorfinerna gör dig glad. Du mår bra. Livet är underbart.

Jag kom nyss hem från bussresan efter träningen och ska snart proppa i mig 4-5 knäckebröd följt av 2-3 glas mjölk, utöver de 2 bananer och 50 cl vatten (efter träning) som jag tryckte i mig i väntan på bussen. Dessvärre så är det inte Prison Break ikväll, då serien har juluppehåll så jag får väl hitta något annat att göra under tiden, läsa tidningen kanske. Annars visar dom säkert något skit på tv som faktiskt går att slänga ett öga på. Idag har varit en halvbra dag. Jag blir mer och mer besviken på folk i min omgivning och är inte i en bra period at the moment. Träningsdosen ökas förmodligen således, som en naturlig grej. Och på Torsdag är det utgång, första gången sedan September. Nu kommer vi in på det här med självdestruktiva behov, så som till exempel alkoholförtäring. Det kan bli intressant hur den kvällen utvecklar sig! Dessvärre är jag dock inte känd för grabben med speciellt höga förväntningar längre, jag får se hur det blir helt enkelt. Förväntningar anser jag fortfarande vara grymt överskattade.

Sen är det den här jävla julen och den här jävla julstressen, den dödar mig. Jag blir så jävla trött på all jävla konsumtionshets. Det är fan det enda vi gör! Producerar och konsumerar! Fan, tröttnar folk aldrig? Nästa julafton blir det inget julfirande. Absolut inte. Det enda positiva med julen är all mat. Nu låter jag väl otroligt tråkig och banal och borde väl egentligen lägga fram en lång argumentation om varför jag ser på det så cyniskt. Men vafan, jag är realistisk. Vad handlar julen om? Hmm..låt mig se, Konsumtion, Konsumtion, Konsumtion. Prickade jag rätt? Ja, jag tror det. Sen finns det alltid undantag där folk säger att det minsann handlar om att umgås med familjen. Javisst. för Dig kanske - men själva idén med julen är att man ska konsumera de varor man nyligen producerade.

Förhoppningsvis kommer en gammal vän ifrån en helt annan del av landet på besök så fort hon gjort sin tenta, nu efter julen. Det ska bli jävligt trevligt att träffas igen, hon är tveklöst en av de bättre människorna jag har fått äran att lära känna. Förhoppningsvis så kommer en annan kär människa på besök lite efter Nyår också, hon reser också från en annan del av landet och det ska bli jävligt jävligt roligt att träffa henne!

Nu känns det som om jag har skrivit av mig för ikväll, vi hörs. Peace.

What if?

Jag kom nyss innanför dörren, tidigare än beräknat och det första jag gjorde var att slänga in snabbmatsrätt från Findus in i micron, det blir lax idag, för att jag snart ska ge mig av igen. Träningen kallar. Det ska bli skönt, jag älskar att träna. Jag kommer skriva mer om träningens betydelse senare, men nu tänkte jag ägna några sekunder åt den människan som förgyllt mina kvällar i någon vecka nu. Tack kära du, ditt jävla skämt.

Första gången jag såg någon av hennes Videobloggar så var jag av uppfattningen att det hela var en sjukt bra parodi på en stereotyp som man föreställer sig överklassens snorungar är, men tacka gud, jag hade fel! Människan existerar alltså på riktigt och är inte bara från de finare områderna kring Stockholm utan även medlem i MUF! Kan det bli bättre? Mitt favoritinlägg i hennes blogg är självfallet denna godbiten om hur kvinnor ska vara, det är toppen! Skulle nu Blondinbella drastiskt avlida eller blir nedsparkad och spottad på så skulle jag, och varför inte citera Blondinbella, "Vara så glad för det!".

En rolig parantes i kampanjvideon är att kampanjen heter Work Is King. Är det bara jag som ser humorn i det hela? Här har vi ett gäng flickor och pojkar från de finare områden i Stockholm varav en livnär sig genom att "jobba" med bloggskrivandet utöver skolarbetet samtidigt som hon friskt propagerar om hur underbart det är att jobba. Haha, man tackar. Sätt dig i en kassa i några timmar så ska vi se hur mycket King det är. Ditt äckliga jävla miffo.

söndag 16 december 2007

Kollektivtrafiken

Ibland har man sådana dagar som allting går åt helvete. Småsaker irriterar. Till exempel att missa bussar som kommer 2 minuter innan tidtabellen - Jag hatar sånt. Jag stressade upp, halvsprang hem för att hämta det jag glömde, sen halvsprang jag upp och vips så åker bussen förbi min hållplats, kan man bli mer irriterad? Det verkar ju vara början på A perfect day...

I övrigt så hatar jag egentligen kollektivtrafiken, det är dyrt och bussar går inte lika ofta som dem borde. Jag menar, det skulle kunna gå att göra kollektivtrafiken gratis för oss resenärer som brukar buss och tåg ofta. Hade man höjt förmögenhetsskatten med några kronor så hade biffen varit fixad, men nähepp. Nu får man lägga ut dyra pengar på att ta sig från och till skola och från och till jobbet, som det är i mitt fall, och det är pissigt. Riktigt pissigt. Jag hatar förresten när bussar är överfulla så man skulle kunna kräkas för att man sitter och trängs, jag tycker inte om jättetighta folkmassor har jag kommit på. Nej, inte alls. Och idag blir det stressigt, hemma runt 16-tiden och sedan käka någon snabbmatsrätt ifrån Findus (ska nog ta kött idag) och sen in till träningen och sen är jag hemma vid 23-tiden. Snacka om att jag hade uppskattat gratis kollektivtrafiken äckligt mycket.

"Sicket vackert liv vi lever, Sicket vackert liv vi lever"

Det är väl det här man kallar glamour? Haha...

A good episode

I brist på annat så tänkte jag posta favoritscenen från Scrubs, titta och njut.

Ifall ni undrar om låten så är det Jousha Radin - Winter som spelas i bakgrunden.

Ditt kvarter

Jag har nu gett mig in i bloggsfären för 100:e gången(?). Det har på något sätt alltid slutat med att jag gett upp skiten, det har varit olika projekt. Ömsom personliga, ömsom projekt med vänner och kamrater. Det har på något sätt aldrig varit min grej. Nu har dock abstinensen sugit tag i mig och jag behöver väl ett tidsfördriv, antar jag.

En dröm
Jag hade f. ö. en dröm inatt, den var faktiskt fin. Riktigt fin. Jag drömde först om en festivalsommar som gick åt helvete, men sen kom en av dem vackraste drömmarna jag haft på länge. Jag och ett ex hade en vacker stund tillsammans. Det var underbart. Jag ångrar att jag vaknade, för det var verkligen jättefint. I några minuter därigen gick jag på att jag skulle sakna henne, men naa, inte som flickvän - men som vän dock. Exet är verkligen en fin människa, det är synd att saker gick åt de håll det gick åt och det blev som det blev. Det här är väl inget lyrcistiskt mästerverk precis, men jag tror att den lilla läsarskara jag har uppskattar det eller något.

Nu sitter jag och lyssnar på Säkert! - Ditt kvarter och försöker få mig gå och hänga tvätt och plugga lite, då jag ändå har tagit ledigt från jobbet den här helgen. Men jag är väl lat, I guess. Det är intressant hur saker och ting utvecklar sig utifrån grundtanken man haft, det blir aldrig riktigt som man tänkt sig. Förväntningar är överskattade.

Jag skriver av mig när jag känner för det, vi hörs.