Redo eller ej

Idag läste jag Aftonbladet, världens sämsta blaska men vafan, och kom fram till absoluta sista sidan där Johanne Hildebrant hade skrivit någon form av krönika. Krönikan gick kort och gott ut på att hon hade tänkt till och stört sig på sina I-landsproblem (hon behövde hitta klänning till nyårsfirandet och så vidare) och visst, så länge är jag med. Men hon avslutar med en jävligt taskig analys om hur vi som bor i det här (o)älskade landet borde vara såååå tacksamma för att vi är födda i ett sååå demokratiskt och kärleksfullt Sverige där vi alla lever så gott som vi faktiskt gör. Jag undrar vilken verklighet hon lever i. Hon avslutade med att säga att hennes nyårslöfte minsann var att vara just tacksam för sin livssituation. Jag är då fan inte tacksam över min.

För det första kanske vi ska ta en liten snabb-check på varför det ser ut som det gör i Afrika och andra u-länder, här finns det två tre olika förklaringar. Nassarnas förklaringar brukar vara att dom är negrer, eller som Björn Björkqvist i NSF skrev; "Hade negrerna varit födda i Sverige hade Sverige sett ut som Afrika gör idag." Fast det resonomanget är ju skitsnack och en lätt lösning på ett svårtolkat problem. En annan analys säger ju att det är överklassens fel. Pengar till Afrika är ju knappast några problem. Bill Gates, Wallenberg, ägaren av Disney och så vidare sitter på tillräckligt mycket pengar för att bota all fattigdom i världen - bara dem hade fördelats jämlikt mellan folket! Vi i arbetarklassen kan aldrig utrota Afrikas misär genom att sitta och skänka slanter och kläder till dem små liven, medan tv4 skeppar ner Carola eller någon annan rikemannaduva som ska gå runt i sina fina Guccikläder för att folket därnere faktiskt ska fatta hur fattiga dom verkligen är. Att utrota Afrikas, och resten av världens fattigdom, är inget problem. Så länge allting hade fördelats rättvist och jämlikt mellan gemene man så hade problemet vara löst. När fotbollslag kan köpa spelare för runt 500 miljoner kronor borde ju inte några hundra miljoner till t.ex. Afrika vara något problem? Uppenbarligen! Istället har man fåniga tv-shower där vi vanliga människor, som inte är med i eliten som äger kanalen som gör det som har alla pengar, ska sitta och skänka varje slant vi har till fattigdomen utomlands. Man påvisar så jävla ofta hur dåligt andra har det - men i Sverige har vi det så jävla bra. Problemen här existerar inte. Kvinnoförtryck existerar inte, dåliga arbetsköpare snackar man inte om - bara i andra länder. Man påvisar gärna hur ofta som helst att svarta inte fick rösträtt i vissa delstater i USA, men inte att Linné var den som fixade ett rassystem ifrån första början, och inte heller att Uppsala hade världens första rasbiologiska institut där vi mätte huvuderna på judar och zigenare, instiutet som sedan blev modell för Hitlers likadana. Man tystar att dåvarande kungen (jävla adliga äckel) gnuggade axel med hans homeboy Adolf, som Magnus Bétner säger.

Problemet i Afrikas fattigdom är att kapitalister har exploaterat kontinenten så jävla hårt genom flera år i imperalismens[1] era.

Hur löser man då egentligen problemet?
Svaret är enkelt: Man bekämpar den rådande ordningen och dem vita rika männen som sitter på cashen. Inte genom att sitta och tycka att "nej, nu ska jag inte tycka synd om mig själv. Jag har det ju så jävla bra!", som Johanne Hildebrant tycker att man ska.


[1]=" Kapitalismens monopolistiska stadium. Termen "imperialism" dök först upp i diskussionen kring sekelskiftet (mellan 1800- och 1900-talet) och betecknade då de kapitalistiska staternas tendens till politisk utvidgning - framför allt i kolonialpolitiken. Det var först Lenin som gav den vetenskapliga, marxistiska grundvalen för teorin om imperialismen i sin bok "Imperialismen som kapitalismens högsta stadium". Lenin fann följande drag vara karakteristiska för imperialismen: 1. En koncentration av produktion och kapital som har nått ett så högt utvecklingsstadium att den skapat monopol, vilka spelar en avgörande roll i det ekonomiska livet; 2. bankkapitalets sammansmältning med industrikapitalet, "finansoligarkin", uppstår; 3. kapitalexporten, i motsats till varuexporten, får en allt större betydelse; 4. det uppstår sammanslutningar av kapitalister, som delar världen mellan sig; 5. jordens territoriella uppdelning mellan stormakterna är avslutad. Imperialismen är kapitalismens förfallsstadium. Den kännetecknas av en alltmer skärpt klasskamp och av allt starkare frihetsrörelsen i de koloniala länderna. Enligt Lenin är imperialismen "upptakten till proletariatets sociala revolution". Kapitalismens ojämna utveckling och inre motsättningar tillspetsas, varvid kampen om kolonier och marknader utmynnar i imperialistiska krig om världens nyuppdelning."